det är möjligt att man kanske inte kan göra precis vad man vill jämt och ständigt. men hushålls mesigt tänker jag.

- hon behöver inte laga mat

- hon behöver inte tvätta

- hon behöver knappt städa (förutom hennes eget rum)

det ända jag kräver av henne är att hon ska plocka reda på saker efter sig själv som t ex, mjölkkartonger, skräp, matlådor som hon ätit ur, osv. begär jag för mycket av människan?

hon klarar inte av att man påpekar det hon glömmer, om, om, om, och om igen. man tycker ju att hon ska lära sig nångång. men nej så fel man kan ha!!!

om, om, om, om och om igen blir hon sur fastän jag på bästa möjliga sätt försöker säga det så snällt som det bara går med förhoppningar om att kvinnan inte ska bli sur och börja gnälla om hur allt är mitt fel att hon inte kan ta reda på efter sig. det låter ju vettigt?

men från och med idag ska hon fan få känna på hur det är att bo själv på riktigt!

hon ska bannemej få tvätta, laga mat och plocka reda på efter sig själv.

hög tid att sluta vara den där systern som underlättar i stort sett allt för henne. och frågan är när hon ska börja fatta att jag har underlättat hennes liv i cirka sju månader?