på en timme hann jag skönduscha jättelänge och käka ett enormt lass med pannaka som säkert skulle ha räckt till ett femtiotal hungriga barn i afrika. men också tänka över allt som har med bloggande att göra. och jag kom fram till att det är inte bara ett tidsfördriv att läsa bloggar, det är ett tidsfördriv av skriva också.
vilket jag har vetat hela tiden, men nu på ett annat sätt.
så jag har bestämt mig; jag ska ta upp mitt bloggande, igen! (för typ 3763:de gången)

men för att inte göra en helomvändning från mitt
tidigare inlägg så finns det villkor för mitt bloggande!

1. ett inlägg får absolut inte handla om vad jag har gjort under dagen. för det är ingen intresserad av, inte jag iallafall. självklart får jag ta upp något som har hänt, som var över det normala. antingen fruktansvärt roligt, speciellt, udda eller något som var så tråkigt att jag skulle kunna spy på mig själv.

2. får absolut inte skriva mer än två inlägg om dagen, för då kanske jag får för mig att blogga är en bra grej. vilket det inte är. bloggandet kanske då tar upp så mycket av min tid som jag skulle kunna göra nått annat betydligt roligare för.

3. jag får absolut inte blogga när jag har annat som egentligen står före på min lista. ex; studier, städning, träning, ensam mamma söker.


i punkt ett står det att jag inte får skriva om vad som hänt under dagen om det inte är något över det normala. jag tänkte förklara det så att det inte är så fruktansvärt luddigt.
ett exempel på en sådan händelse skedde idag och det är lärt värt att nämna här!

på bandygym har vi nu testvecka, och det är precis som det låter, vi gör en massa tester. bland dom testerna gjorde vi stående jämfota hopp och femsteg. stående jämfota är precis som det låter också. man står still och hoppar så långt man kan jämfota. runt 2 meter jag tänka mig är ett medel för tjejerna och jag blev kalaslycklig när jag hoppade 2.16 m. gick och var lite stöddig ett kort tag tills jag såg att siri hoppade 2.25 ca. men jag svalde det snabbt. hon är jämt bäst på alla tester.
skulle göra chins (hänger i en stång och ska dra sig upp så många gånger man orkar) också, siri malde på med 7 styckna, medans mer än hälften inte ens klarar av att göra en, tjejer bara som räknas in här. hon är jämt överlägsen på allt, nästan!
vi gjorde femsteg också, man ska börja jämfota och sen ta typ fem "steg" i hoppande form. jag började mina hopp och stannade säkert 2 meter bakom falk (nånstans på 12 meter kan jag tänka mig), han brukar oftast stå där det är troligast att vi kommer. jag tänkte "shit, vad hände? jag är ju grym" i en bråkdels sekund tills jag kom på att jag hade tagit sex "steg", om inte fler.
jaha, det var ju bara att göra om. nästa gång stannade jag på 10.40 och både peter och falk sa att det var jätte bra, men jag tänkte "ja, tjena. så säger ni varje gång det är lite över medel". tänkte inge mer på det sen.
men när jag senare skulle kolla hur jag låg till (jämfört med siri) så ser jag att jag hade hoppat typ en halv meter längre än henne, om inte mer!!!! det gjorde min dag/vecka utan tvivel.

nu kan man ju undra varför det är så speciellt att hoppa längst? det är mer än vad man tror, tanken att slå den som jämt är bäst på dom där jäkla testerna, det är nog samma känsla som att vinna på triss.

vem vet om siri läser det här nu, det vet vi inte. men det är inget att bli upprörd över, jag har precis sagt att hon är bäst på alla testerna (nästan alla). jag skulle bli mer hedrad än upprörd!

nog om min mallighet.
nu ska jag hålla mig till paragraf 3; får inte blogga när det finns studier att göra, bl.a.

svenskan kallar, vi hörs!



saknar amanda och mina andra kära vänner hemifrån btw.