titta så det kan gå när man helt plötsligt fick nånting att göra; inte ett inlägg på tre dagar.
och ännu mer kommer det bli att göra.
imorn har vi psykologi redovisning, på tisdag nästa vecka har vi prov i rättskunskap, onsdag svenska redovisning och på fredag är det prov i ma c...  suck.

inte nog med det så har jag haft en förjävlig dag!
började med att klockan ringde och jag kunde inte tro att det var sant! jag hade sovit i typ 10 minuter, kändes det som.
klev upp utan att ens öppna ögonen, gjorde nog inte det på en kvart.
gjorde mina dagliga rutiner för tidagsmorgonen tills jag inte hittade mina underbyxor. jag letade och letade men hittade dom inte nånstans. det kokade i mig och jag har nog aldrig letat så mycket efter något i hela mitt liv. så jag var tvungen att ta ett par andra som jag inte alls gillar lika mycket som dom borttappade, eller jag gillar dom inte ens i huvudtaget!
redan vid det här laget hade jag nått en hög nivå på min "förbannad-skala", och snabbt höjdes den 3 snäpp till när maggan (bilen) beter sig som en bitch! skulle ha kunnat lämna henne i ett dike och spotta på den.. men det gjorde jag inte.
sen blev min dag lite ljusare när falk tog fram sin underbara repstege, jag älskar repstegen!
men den mörkna ganska snabbt sen under ispasset...
kommer sen till skolan för att käka kyckling och ris med currysås, men fick chili con carne?!?!?!?!?!?!?! vilket jag hatar mest i hela världen. det är få maträtter jag inte äter, och chili con carne är en utav dom få.
var ganska högt upp på min skala nu igen.
men det la sig senare eftersom.

nu är det snart träning och jag har inte läst på psykologin än. istället sitter jag här. vilken tönt jag är.
får väl göra det halv 12 inatt då när jag kommit hem från träningen.

bye M.

ganska töntigt

vi har fullt med bananflugor hemma hos oss. jag förstår inte varför, vi har ju jättefint hos oss. eller jättefint och jättefin, man kan mer säga att det inte är så pass äckligt så att bananflugor uppstår :b

var hem till skutskär igår och träffade då min kära systersdotter, moa. jag gillar henne. hon har blivit så pass stor så att man kan kalla henne människa. nu försöker hon prata, fast det låter mer: gogglelgoglkeklokjaig. så det är inte riktigt förståeligt än, men det kommer nog med tiden allt.




gullig tjej!
hon kommer avguda mig, sen när jag lär henne en massa skit som lojsan kommer blir pissed på, ha ha ha.
jag ska dock få henne att lära sig den här frasen när lojsan fråga vem som lärt henne, "det var camilla".
om jag lyckas med allt detta så kommer jag få moa att jäklas med lojsan och lojsan kommer skälla på camilla för att hon lär moa sattyg.
och jag kommer njuta av det hela :)

powernap, sen blir det utgång.


sverige förlora mot ryssland med 3-6 idag, om någon bryr sig ;)

bye

ovanligt tagg för att gå ut, brukar inte vara det så ofta.
jag har helt klart börjat trotsa mina egna principer.

1. jag bloggar fast jag inte gillar det.
2. jag ska ut två gånger den här veckan, fastän jag knappt går ut ivanligafall.
3. jag går ut på en vardag
4. går ut för att promoe ska spela. jag hatar svenne banan.


vi fick stå över cooper idag. vilket var snällt för varken jag eller familjen kunde knappt lyfta oss själva upp för trottoarkanten.
i och med det hade vi lite tid över och vi bestämde oss för att åka till ica för att smaka på deras smakprover. vi fick smaka på pizza, tomatsoppa, soya yougurt och mjölk, fick också smaka äppelpaj. vårat besök på ica varade i ca 40 min och det ända vi handla var vaniljvisp, kanel och äppeljuice.
och då kan man undra vad fasen det var vi gjorde som tog så lång tid. - jo, vi väntade på att äppelpajen skulle bli klar. fastän vi skulle hem och baka en själv. vi är lite av tragiska. men roligt var det.

vi passade även på att hälsa på vår kära soffi. hon är lika mysig som alltid :)

nu är jag bjuden på mat hos familjen hökdahl, vilket var jättesnällt! :)

bye.

både mitt fysiska och psykiska var inte långt ifrån sina gränser idag.
just då var det bland de tyngsta jag gjort.
just nu mår jag bra, bortsett från träningsvärken jag har upp över öronen.
men vilken känsla att man genomgått det utan att ens vara nära sin död.
i väntan på jonas kändes det som att jag väntade på min avrättning, men se här.. jag lever än.
tänker inte ens berätta vad vi gjorde, för det är ingen som bryr sig (jag är bara helt ärlig mot mig själv). särskilt inte emma.

det har varit varmt idag, vilket troligen är solens förtjänst och dagens eller dom senaste två dagarnas sol har verkligen vart julia. hon sprudlar av glädje och jag älskar det. nånting har verkligen hänt och hon vill inte säga nått. men det känns som att det kvittar vad som gör henne så glad, bara hon är glad! :)

så här ser hon ut nästan varje dag nu förtiden, förutom dom på tok förstora skorna då. hon har självklart inte samma kläder på sig heller, men som ni ser så skiner hon av glädje på bilden, vilket hon gör jämt nu när jag träffar henne. du är underbar vännen!

undra om jag för en gångs skulle ska avsluta ett inlägg med nå positivt?
- skulle inte tro det.

jag har försökt lägga ner lite tid på svenskahäftet om modernt författarskap. vi ska svara på frågor och analyser texterna.
innan nästan varje text står det lite kort om författaren. dom två första texterna är skrivna av James Joyce och Virigina Woolf, levde mellan 1882 och 1922.  och hur fasen kan man kalla dom för moderna författare?! dom dog ju under andra världskriget, vilket var en evighet sen. så för mig är de här inga moderna författare.
började läsa första texten, eller snarare sagt den "inre monologen". det fanns ingen handling. han hade skrivit om vad den här killen tänkte, det hoppade från sardiner till heta kvällar på en äng, eller kineser som äter 50 år gamla ägg.
andra delen av texten var vad en kvinna tänkte (killens fru, tror jag. hon är otrogen mot honom vilket som). den texten gick inte ens att läsa, det fanns varken punkt eller skiljetecken.
vad är det för författare som skriver utan punkter och skiljetecken?!

inte nog med att dom här moderna författarna inte var moderna, kan jag inte ens kalla dom författare när dom inte vet hur meningsbyggnaden ser ut!
nog för att dom inte är svenskar, men det ser troligen likadant ut på det språket som dom talar.

nu har jag fått ur mig det, vilket jag tackar för.
tack och godnatt!

det är verkligen farligt med för mycket tid. jag tycker ju att jag aldrig har tid med nått, men nu dom senaste dagarna har jag tid med allt. jag blir på tok för rastlös.
och det här med mycket tid är inte alltid bra, man hinner tänka så mycket, bl.a att jag har träning om cirka 3 timmar och 45 min. och nej, jag är inte ett dugg sugen på att träna.
en sådan person som inte håller på med nån slag av lagidrott tänker säkert: "men skit i och träna då om du inte vill". egentligen är det så enkelt, men ändå inte.

att jag just nu inte är sugen på att träna är troligen för att jag vet att det kommer bli jobbigt, kanske det jobbigaste jag gjort till och med. men ändå gör vi det. ibland förstår jag inte ens varför jag utsätter mig själv för denna otroligt fysiska ansträgning, psykiska också för den delen.
men till och med jag har tydligen nått som jag brinner för..

apropå ingenting som har med träning att göra så ska det "bytas olja" till helgen, med en början på torsdag. kan bli kalaskul, det är många som ska ut då som jag förstår.
amanda skulle också ut som jag fatta det på linn, så då ses vi! :)

fick också höra idag att min blogg inte var nå rolig. men det gör ingenting för det är ingen som har sagt att den ska vara det heller. som jag själv märkt på mina inlägg så verkar jag vara en rätt neggig människa för tillfället :b

anledning till att den inte var nå rolig var för att inläggen var för långa, men när man väl är igång är det jättesvårt att sluta. när man tänker på det ena så kommer man strax efter på det andra som också var värt att nämna, och så håller det på sådär.. men hädanefter så måste jag nog dela upp mina tankar i delar (absolut inte tre, för då strider jag mot mina reglar!).

och nu när jag ska avsluta det här inlägget så måste jag fylla i en rubrik, det är verkligen skitsvårt! och man kan inte bara slå några mellanslag heller, utan det måste stå nått. asdrygt vilket som

moderntförfattarskap väntar, vilket suger.
lite negg kanske?

redan nu har jag gått emot mina principer om bloggande.. hela fyra gånger
- vi hade träning idag, 08.00.... på en studiedag. "suck" ekade det i huvudet hela morgonen.
efter jag hade kommit hem så åt jag sju(!) rostade mackor och oboy, hur bra nu än det är efter man tränat vet jag inte, men lätt värt det.
satte på datan för att göra mina rutiner, och kom då på att jag för en gångs skull skulle kunna lära mig allt det här med design och det på bloggen (1), vilket inte ingår i mina rutiner. sist jag skulle försöka mig på det så börja det brinna i mig, jag fattade inte och inget funkade.
men jag gjorde ett nytt försök idag (2), och kom på mig själv tycka att det var helt okej, ganska roligt till och med (3).
och vips så hade jag och bloggen slagit ihjäl fyra timmar tillsammans (4).

siffrorna som står inom parentes i texten är de mest tydliga tecken på min motgång mot mina egna principer.
1. att ens tänka tanken att jag vill lägga ner tid på min blogg är oacceptabelt.
2. jag bestämde mig för att ge det en chans.
3. jag tyckte att det var roligt, väldigt oacceptabelt.
4. jag la ner hela fyra timmar på en sketen blogg som ingen läser, förutom linnea. det är fruktansvärt hemskt och det finns inte ord för hur oacceptabelt det är!!!!! och inte nog med det så hade jag svenska jag skulle kunna gjort istället.

vad hände här egentligen?
det måste ha vart på grund av att hjärnan inte ville skapa egen stimulering, och på så vis satte den mig i sysselsättning via bloggen.
en av ganska många anledningar till att jag inte gillar att blogga är för att jag vill inte till slut bli en sån som "kissie" som skriver typ 9746 st inlägg om dagen. då verkar det som att jag inte har nått liv. vilket jag inte heller har, men jag behöver inte klargöra det för alla andra som inte redan vet det.

så jag har nu kommit fram till att studiedagar resulterar inte alltid i goda resultat, vilket inte är bra. 
studiedagar = inge bra (inte den som har vart idag iallafall, ska kanske inte dra alla studiedagar under ett och samma streck..)

---

jag fick ett mess av min kära vän emma idag, hon reagerade på mitt tidigare inlägg. hon undrade varför jag inte hade en bild på henne också. och svaret blev att hon jämt blir sur när jag lägger ut en bild på henne, hon anser varje gång att hon ser tjock ut på nå vis, vilket absolut inte är sant, nästan..
men jag tänkte lägga ut en bild iallafall, så hon känner sig lite omtyckt i varje fall.

det är ganska likt faktiskt, visst emma? ;)




nu väntas träning, löpning i trebo (för den som är intresserad).
caio
 

på en timme hann jag skönduscha jättelänge och käka ett enormt lass med pannaka som säkert skulle ha räckt till ett femtiotal hungriga barn i afrika. men också tänka över allt som har med bloggande att göra. och jag kom fram till att det är inte bara ett tidsfördriv att läsa bloggar, det är ett tidsfördriv av skriva också.
vilket jag har vetat hela tiden, men nu på ett annat sätt.
så jag har bestämt mig; jag ska ta upp mitt bloggande, igen! (för typ 3763:de gången)

men för att inte göra en helomvändning från mitt
tidigare inlägg så finns det villkor för mitt bloggande!

1. ett inlägg får absolut inte handla om vad jag har gjort under dagen. för det är ingen intresserad av, inte jag iallafall. självklart får jag ta upp något som har hänt, som var över det normala. antingen fruktansvärt roligt, speciellt, udda eller något som var så tråkigt att jag skulle kunna spy på mig själv.

2. får absolut inte skriva mer än två inlägg om dagen, för då kanske jag får för mig att blogga är en bra grej. vilket det inte är. bloggandet kanske då tar upp så mycket av min tid som jag skulle kunna göra nått annat betydligt roligare för.

3. jag får absolut inte blogga när jag har annat som egentligen står före på min lista. ex; studier, städning, träning, ensam mamma söker.


i punkt ett står det att jag inte får skriva om vad som hänt under dagen om det inte är något över det normala. jag tänkte förklara det så att det inte är så fruktansvärt luddigt.
ett exempel på en sådan händelse skedde idag och det är lärt värt att nämna här!

på bandygym har vi nu testvecka, och det är precis som det låter, vi gör en massa tester. bland dom testerna gjorde vi stående jämfota hopp och femsteg. stående jämfota är precis som det låter också. man står still och hoppar så långt man kan jämfota. runt 2 meter jag tänka mig är ett medel för tjejerna och jag blev kalaslycklig när jag hoppade 2.16 m. gick och var lite stöddig ett kort tag tills jag såg att siri hoppade 2.25 ca. men jag svalde det snabbt. hon är jämt bäst på alla tester.
skulle göra chins (hänger i en stång och ska dra sig upp så många gånger man orkar) också, siri malde på med 7 styckna, medans mer än hälften inte ens klarar av att göra en, tjejer bara som räknas in här. hon är jämt överlägsen på allt, nästan!
vi gjorde femsteg också, man ska börja jämfota och sen ta typ fem "steg" i hoppande form. jag började mina hopp och stannade säkert 2 meter bakom falk (nånstans på 12 meter kan jag tänka mig), han brukar oftast stå där det är troligast att vi kommer. jag tänkte "shit, vad hände? jag är ju grym" i en bråkdels sekund tills jag kom på att jag hade tagit sex "steg", om inte fler.
jaha, det var ju bara att göra om. nästa gång stannade jag på 10.40 och både peter och falk sa att det var jätte bra, men jag tänkte "ja, tjena. så säger ni varje gång det är lite över medel". tänkte inge mer på det sen.
men när jag senare skulle kolla hur jag låg till (jämfört med siri) så ser jag att jag hade hoppat typ en halv meter längre än henne, om inte mer!!!! det gjorde min dag/vecka utan tvivel.

nu kan man ju undra varför det är så speciellt att hoppa längst? det är mer än vad man tror, tanken att slå den som jämt är bäst på dom där jäkla testerna, det är nog samma känsla som att vinna på triss.

vem vet om siri läser det här nu, det vet vi inte. men det är inget att bli upprörd över, jag har precis sagt att hon är bäst på alla testerna (nästan alla). jag skulle bli mer hedrad än upprörd!

nog om min mallighet.
nu ska jag hålla mig till paragraf 3; får inte blogga när det finns studier att göra, bl.a.

svenskan kallar, vi hörs!



saknar amanda och mina andra kära vänner hemifrån btw.

har inte skrivit på länge, mestadels för att jag kom på att det är typ 1 % som bryr sig om vad jag egentligen gör och sen, varför behöver alla veta det? det är ju min ensak.
enda anledningen till att jag ska skriva ett inlägg nu är för att jag behöver det, måste få ut lite av det jag känner.

vi kan väl börja med att säga att jag och Natalie var inte bästa vänner, men jag kan säga att jag kände henne. det var inga problem med att ringa och fråga om vi skulle hitta på nåt, så pass nära var vi. en nybliven vän var det hon var.
vi jobbade på rullsand tillsammans i somras. hade inte en susning om vem hon var innan det, eller jag hade hört namnet men inte mer än så. snabbt märkte man hur glad och trevlig hon var mot alla, fastän hon egentligen inte ville vara det mot alla, men hon var det ända. 
hur som helst gick sommaren och jag lärde känna henne mer och mer och det finns inget ont jag kan säga om henne.
så varför just hon? varför nån i huvudtaget?
det här är så fruktansvärt jobbigt, man fattar inte vad som har hänt, man vill inte fatta.
det är nu man förstår att allt går så fort, vad som helst kan hända fastän man tror att det inte gör det.
man tänker: "det händer inte mig".
men det gör faktiskt det.

sista gången jag träffade natalie var när jag skjutsade hem henne från jobbet.
sista gången vi hördes var när det var personalfest och jag hade totalt glömt bort det, kom ihåg att jag inte var så sugen att gå iallafall.
nu ångrar jag mig så fruktansvärt mycket.
något otroligt.

är det ödet?

det vet vi inte, men det som har hänt, har hänt och det är hemskt, fruktansvärt hemskt.
dock inget vi kan göra åt nu.

nu lär vi bearbeta, acceptera men absolut inte glömma.
jag kommer komma ihåg alla mina stunder med henne, och det vet jag att alla andra också gör.

du är omtyckt av otroligt många och du är saknad av minst lika många.

---

nu kan man undra varför man skriver ner sånt här på en blogg. nästa gång jag ska blogga kommer jag säkert undra varför jag skrev ner det just här. kunde lika gärna skrivit det i ett block liksom.
men det känns faktiskt lite bättre att få skriva ner det, att det blev just här är troligen för att jag har suttit här och är otroligt hängig, deppig och lite av understimulerad.


hur som helst, jag gillar inte att blogga men jag ska ta upp den här igen när jag åkt till USA som aupair.
dom som känner mig tänker säkert "men bandyn då? då måste du ju sluta!"
och helt ärligt så hatar jag frågan, den är ju fruktansvärt onödig om man tänker efter.
bara för att jag är bort ett år så glömmer jag väl inte bort hur man spelar bandy? jag har gjort det sen jag var sex säkert. det låter ju på alla som om att jag skulle bli klapp-kass bara för att jag ska vara borta ett år. man glömmer inte bort hur man cyklar om du inte gör det på ett år liksom, ett ganska bra exempel.
man slutar inte träna bara för att man förflyttar sig en bit. fastän det skulle vara ganska skönt i nuläget.

och justja, anledningen till att jag ska ta upp bloggen just då är för att jag tycker det ganska skoj att läsa om andra som har vart aupair nån annanstans. och för att mamma och pappa ska veta om att jag lever (och för alla andra som bryr sig).

nu är jag trött och ska duscha.
- ett prakt exemplar på ett uttryck som ingen behöver veta egentligen, och det är troligen ingen som bryr sig heller.
nu är det ju så att jag själv läser andras bloggar när jag är fruktansvärt understimulerad, det är nästan så att jag börjar hallicunera innan jag gör det. men grejen är ju att jag själv inte tänker så som jag tänker nu när jag läser nån annans blogg, inte så ofta iallafall. mestadels när jag själv skriver tänker jag "vem fan bryr sig", och jag lovar att ingen gör det egentligen. det är bara ett tidsfördriv att läsa om vad andra människor har gjort under dagen. vilket kan vara underhållande för en del.

jag känner att jag är på tok för neg för att tillföra något som nån verkligen vill veta.

men hej så länge!